Tänk dig att är fredag eftermiddag och du sitter i bilen på väg hem från jobbet i Stenungsund till Orust efter en lång vecka. Du vill inget hellre än att vara hemma redan nu, sparka av dig skorna och kasta dig raklång i soffan. Din enda önskan när du sitter där bakom ratten är att allt ska gå smidigt tills du äntligen får vila. I tanken är du faktiskt redan i soffan, med chansen att få sluta ögonen och bara vifta på tårna i några minuter.
Ibland är olyckan framme
Tänk dig nu att olyckan ändå är framme. Kanske har det legat en skärva av glas på vägen. Glas som har letat sig in i däcket och nu skapar en stor smäll. Eller kanske är det så att oljelampan börjar blinkar och röken står som en svart pelare från motorhuven mitt på Stenungsöbron.
Oavsett måste du inse fakta. Du måste stanna bilen och sätta ut varningstriangeln och du måste göra det nu. Tänk dig sedan att du står där på mitten av bron i rusningstrafiken och undrar varför just detta ska hända just dig just nu. Du undrar kanske hur du nu ska komma hem. Tretton meter över havet känns soffan och fredagsfriden långt borta.
Bärgaren är snabbt på plats
Då ringer du en bärgare i Stenungsund. Tänk dig att bärgaren säger precis de där magiska orden som du så gärna vill höra, att de snabbt ska vara på plats och bärga din bil. Tänk dig sedan att det faktiskt blir så. Att bärgaren snart har lastat på både din bil och dig och att allt går smidigt.
Tänk dig att du där och då får känslan av att du redan nu kan luta dig bakåt i sätet, blunda en stund och bara vifta på tårna. För någon annan är där och hjälper dig.