Har kört pass sen i torsdags, och sagda dag hade jag en rätt dålig sådan och tyckte inte alls att träningen gick särskilt bra. Ribban är höjd och jag blev arg på mig själv och frustrerad för att ingenting jag gjorde plötsligt kändes som att det funkade, alls. Och jag kände att jag vill köra med någon i samma storlek för att hitta gnistan igen. Så jag hörde av mig till Sofie och fick grönt ljus för att komma till Bålsta, så dit åkte jag efter skolan på fredagen. Det var sparringpass på Bålsta Dojo, och vi körde teknisk och bra sparring stående hela passet. Var nyttigt, roligt och en möjlighet att testa lite olika saker och få leka lite. Sen hade vi skön slapparkväll med tacos och film, jag somnade rätt tidigt som den tråkmåns jag är.

Och i går så åkte jag direkt från Bålsta in till Berserk. Mådde sådär, var traditionellt bakfull efter att ha ätit godis, och mådde dessutom piss eftersom jag inte druckit något kaffe. Skakade av känslan efter många långa minuter med luvan över ansiktet i soffan, gick och bytte om och jobbade på mina huvudrörelser med Johan. För mig blir det lite så att ju mer jag lär mig och ju fler verktyg jag får i strikingen, desto lättare är det att försumma någon bit. Senaste tiden har jag tappat förmågan att integrera huvudrörelserna med allt annat jag gör, så det var det vi fräschade upp. Och jag tycker jag fick tillbaka det, påmindes om hur man kan göra och vad som funkar. Slog på ordentligt, så ordentligt att mina knogar blev minst sagt slitna.

Och i dag är det dags för fys med Omed, sen ska jag vila ett par dagar och plugga inför tentan på torsdag. Puss!

I går var jag nära att bli av med middagen efter träningen. Eftersom Tobbe snart ska tävla blev det mycket mjölksyretolerans och krävande övningar. Det hela började lugnt med några ronder boxning som uppvärmning, sen gick vi tillbaka och repeterade de olika delarna vi tidigare jobbat med, dvs. tempoväxlingar, finter och hela det paketet. Och sparringen byggdes vidare med sparkar och dyk. Jag fick några armbågar i pannan när jag dök så jag har en fin bula vid hårfästet i dag.

Sen började den jobbiga delen. Först körde vi fullkomligt slut på axlarna, sen magen. Ett varv så var en av övningarna “vägg and pound” eller vad vi nu ska kalla det, den ena personen satt i “stolen” mot väggen med en tjock kudde mot magen, vände bort ansiktet och bet ihop. Den andra fick slå, knäa och kötta så mycket de bara hann under en minuts tid mot kudden. Fick till några riktigt hårda knän och slag där, kändes grymt!

Sen körde vi slut på benen också med ett gäng olika övningar med knäböj->lowkick. Och när vi var färdiga var jag också det. Vi hade obligatoriskt rull för att varva ned, men jag fick i stället springa iväg till toan och kräkas lite. Kändes ändå bra som fan, då vet man att man lever och har kämpat ordentligt. Men blev lite svårt att rulla då min mage inte blev så lycklig av minsta lilla tryck, så jag vilade bort illamåendet innan det var dags att duscha och dra hem.

Sitter nu och käkar frukost, snart i väg till skolan. Ska sitta kvar och plugga efter föreläsningen, så är lite att fixa här hemma med matlåda och sånt. Kram!

Pallrade mig upp tidigt i morse och bakade lite bröd innan jag stack till klubben för att fysa. Satt och kollade på Vasaloppet hela morgonen, och fortsatte kolla i mobilen ända tills jag kom fram till klubben, fick stänga ner när det var några knappa kilometer kvar till målgång.

När jag var liten åkte jag väldigt mycket längdskidor, och när jag satt där med min frukost och såg alla kämpa så tappert i skidspåret så önskade jag att jag också var där. Började nostalgiskt att längta efter den kyliga luften som åker ner i lungorna, ljudet av skidorna som glider över snön och det taktfasta ljudet av stavarna. Jag kunde känna doften av den uppvärmda vallan och den brända lukten från värmeblåsen i värmestugan. Känslan av att låta mjölksyran sakta ebba ut i nedförsbacken efter att ha kämpat sig upp för en annan backe. Smaken av en korv med bröd efter avklarad tävlingssträcka.

Jag fick skaka av längtan och gå ner i brottarkällaren i stället. Vi körde åtta stationer, och körde några varv tills vi var slut. Min axel började bråka när jag gjorde tigerhopp, var nog inte tillräckligt uppvärmd. Nacken började också krångla, men det gick ändå. Smetade in ordentligt med Linnex när jag kom hem, och fick en vacker röd nyans.

I träningen ska det ju gärna gå i stadier. Ett stadie när man verkligen jagar, får kämpa med teknikerna och lägga manken till. Och ju mer det sitter desto lättare går det. Då höjs ribban och man får fortsätta jaga. Nu är ribban höjd för min taktik och mitt fotarbete, och det var det som dagens pass ägnades åt. Lite frustrerad blir jag emellanåt, men på det stora hela tyckte jag det gick bra. Avslutade med att jobba lite på mina two-step-sparkar. Sen åkte jag hem och slocknade på soffan, nu har jag precis blivit färdig med middagen och ska löka i soffan igen, blir en tidig sänggång så jag orkar fysen i morgon.

Kände lite i knäna efter springturen när jag åkte in till stan. Nu känner jag set i höfterna, i höftböjaren och på utsidan. Min höftböjare är ju inte helt kompis, jag har snapping hip syndrome och problemen går i vågor. Hoppas inte det blir värre än det känns nu.

Hur gör ni för att undvika ont i knän och sånt när ni springer? Här i förorten har jag inte mycket annat än asfalt att välja på i området, kan man motverka ont i knän/höfter genom förbättrad löpteknik? Tips mottages tacksamt!

Jag vaknade halv åtta av att jag drömde att jag var nära att torska i en match. Utan närmre eftertanke drog jag på mig löparkläderna, löpskorna och gav mig ut och sprang.

När jag kom fram till foten av Högdalskullen kunde jag konstatera att vägen upp var täckt av is, så jag tog en omväg hem i stället. Blev i alla fall drygt 4 km, och 25 minuter. Bra start på dagen. Och jag har tid att lata mig innan jag ska i väg till lördagspasset!

Så här bra mår jag efter den här starten på dagen!

Jag har haft väldigt bra ork på träningarna de senaste veckorna. Känns riktigt skönt att inte vara helt slut efter passen. Längtar till träningen nu!

Ni vet när man har så där mycket träningsvärk i låren att det är en utmaning bara att sätta sig ned? Så känner jag mig i dag. Både i tisdags och i går på träningen körde vi väldigt många dyk, och det känns idag. Sen blir ju det hela inte bättre av att jag fick käka en massa lowkicks i tisdags dessutom :)

Så, i tisdags värmde vi upp med boxningen med fokus på tempoväxlingar och finter, för att sedan börja sätta upp våra sparkar och dyk med slag. Mina dyk känns bra, jag har bra driv och har lätt att komma ner djupt. I går värmde vi upp med clinch för att sedan jobba på våra dyk lite till och sedan jobba med att passera stående. (När jag står och motståndaren ligger ner dvs.) Det hade jag gjort för några veckor sedan med Johan så där fick jag en chans att repetera teknikerna jag lärde mig då. När vi väl hade fått in passeringarna började vi jobba på lås därifrån, fyra olika armbars. Efter passet avslutade jag med att jobba med precisionsslag på plattor en stund.

I kväll kommer mina föräldrar så jag ska försöka överraska dem med middag när de kommer fram. Vilken underbar dotter jag är. Kram!