Har funderat på det här med de stora skillnaderna i betalning. Inom MMA förstås, det som väckte tanken var när jag såg att Miesha Tate endast fick $19 000 i lön för sin match mot Ronda Rousey. Skojar ni? Hon går huvudmatchen, försvarar sin titel och får mindre än en fjärdedel av vad Ronaldo Souza (som håvade in $92 000) fick på samma gala. Okej, nog för att fighters får olika lön beroende på hur hypade de är och hur spännande det är, men kom igen. En titelmatch. Huvudevent. Och hon får så kass lön för det? Det är löjligt.

Det är inte många fighters som klarar av att leva på pengarna de får för sina matcher. De som är fulltidsproffs kan nog vara det till stor del tack vare sponsorer. Klädmärken som Tapout, Hayabusa, Sprawl, Bad boy och Jaco etc sponsrar ju de flesta fighters. Pokerhemsidor sponsrar också många fighters, liksom kosttillskottsmärken som Xyience, Fairing… Och ej att förglömma, det eviga Bud Light. Inget kosttillskott men tillika en stor sponsor inom MMA-världen. För att få en bild av hur många sponsorer fighters på hög nivå har är det bara att kolla på deras shorts. Alla (med undantag för t.ex GSP) har logotyper överallt på sina shorts.

Sponsortäckta shorts in action

Men hur ligger det till egentligen? Om du sponsras av till exempel Tapout så får du ju kläder, men hur mycket pengar får du utöver det? Jag tänker att de som sponsras av kosttillskott förmodligen får mer pengar än produkter av de företagen, för många på proffsnivå är nog väldigt försiktiga med vilka produkter de stoppar i sig för att inte råka få i sig någonting dopingklassat efter den senaste tidens skandaler. Pokersidorna är väl också en pengakälla för fighters.

Vad jag förstått gällande svenska fighters är att de får mer produkter än pengar av sina sponsorer? Ofta uttrycks det att svenska fighters behöver fler sponsorer. Många fler. När man reflekterar över saken finns det en hel del bra sponsorer som stöttar de mest framgångsrika, men det är klart det skulle behöva vara fler. Nu när UFC kommer till Sverige kanske några av de nyrekryterade lyckas håva in några stora internationella sponsorer?

Vilka är dina drömsponsorer?

Igår såg jag på SVT Debatt där det förutom minimodeller och Juholt diskuterades om LCHF. Några saker reagerade jag på. Kanske främst dietisten som hävdade att man hamnar i socialt utanförskap om man inte äter kolhydrater, för hela vår Svenska livsstil och vårt sätt att umgås är tydligen uppbyggt på socker och stärkelse. Jag förstår verkligen inte vad hon menade med detta. Visst, om du äter ute kan du inte beställa en pastatallrik, men varför inte bara be om mer grönsaker i stället för pommes/potatis till maten? Det har funkat fint för mig när jag inte velat äta kolhydrater. Ingen reagerade med att frysa ut mig när jag lunchade med klasskompisar och åt en kyckling-avocado-sallad. På flera lunchställen jag varit har det funnits lowcarb-alternativ. Till och med snabbmatsresturangen Max Hamburgare har ett lowcarb-mål. Nu bor ju jag i Stockholm och vet inte hur det är med socialt utanförskap pga kolhydrater i Skara, men om jag utgår från mina föräldrar som bor i en liten liten by utanför en liten liten stad, så kan jag konstatera att deras bekantskapskrets inte har några issues med hur de väljer att sköta sin kost.

Och min andra reaktion var på hur folk på twitter snackade under programmets gång. Av någon anledning finns det ett enormt hat mot lowcarb och folk som mår bra på det, ideligen skrev olika personer “JAG ÄTER PASTA VARJE DAG OCH ÄR FETT SMAL!!!”. Så vitt jag förstår är det ingen som sagt att du inte kan vara smal trots att du äter pasta, bröd potatis osv. Det handlar om metabolism. Men om jag utgår från mig själv så handlar inte lowcarb om att bli smal. För jag har aldrig varit tjock. Visst använde jag det för att gå ner i vikt när jag skulle tävla, men det känns som en annan sak. För mig handlar det om att må bättre, vilket jag personligen gör när jag slipper en svajig blodsockerkurva och dragkampen mellan trötthet och sockersug.

Men jag är heller ingen fascist. Under våren ska jag pröva att lägga till mer rotfrukter och se hur det funkar. För det är så man måste göra, testa sig fram. Men kom inte och försök övertyga mig om att hjärnan inte fungerar utan kolhydrater, för snälla. Inte har väl evolutionen gjort oss så bräckliga att vår huvudcentral skulle stängas ner bara för att tillgången på stärkelse och socker sinar. I så fall tycker jag synd om eskimåerna.

Dags att sticka till skolan efter ett långt och kanske smått osammanhängande inlägg. Puss!

Läser idag i DN om hur Arla kommer börja importera dansk mjölk för att lindra smörbristen, medan Skånemejerier kommer betala bönderna bättre för fet mjölk.

Det är väl klart som korvspad att Arla vill börja få in mer dansk mjölk i Sverige. De är danskägda, och danskarna producerar mycket mer mjölk än vad de själva gör av med. Det vore ju helt kalas för dem om den danska mjölken fick ta plats på svenska marknaden.

Så vad kommer folk välja, svenska produkter från Skånemejerier där bönderna fått bättre betalt, eller danska produkter där kossorna matats med GMO-foder? Jag har inga problem att välja i alla fall.

Jag läste häromdagen den här artikeln om hur Arla och Milko tillsammans gjort en massa tvivelaktiga saker som gjort tillvaron sur för Milkobönder. Jag tycker att mångfald är någonting som är viktigt i livsmedelsbranschen, särskilt inom mejeri och att man ska kunna välja från närproducerande småmejerier.

Så jag tycker inte det är okej att Arla försöker skaffa monopol på marknaden. När jag läser om hur de betalat butiker för att de ska rensa bort andra varumärken från hyllorna blir jag förbannad. När försvann konsumenternas rätt att kunna välja egentligen? Därför kommer jag hädanefter att i största möjliga utsträckning bojkotta både Arla och Milko.

Så nu kommer frågan. Vad ska jag köpa i stället? Jag har redan siktat in mig på Hjordnära, ett litet mejeri där mjölken kommer från bönder runtom Hjo, där min pappa är uppvuxen. Allt är också ekologiskt, så de handlar jag gärna från. Nu dricker jag ju inte särskilt mycket mjölk förutom till kaffet, men de har grädde vilket jag ju är en storkonsument av. Nu ska jag bara lokalisera någon butik där grädden finns, jag var på Daglivs Fridhemsplan igår där de hade mjölken och yoghurten, men inte grädden. Jakten fortsätter.

Annars tror jag att Skånemejerier kommer få fylla tomrummet efter Arla. De har både “bordsmargarin” (smör och rapsolja) och vanligt smör, kanske gör jag mitt egna bordsmargarin då jag älskar Bregott med havssalt. Ost ska de också ha, jag ska ju inte längre köpa min favoritost Kvibille. När jag går igenom sakerna i kylskåpet inser jag hur mycket Arla egentligen styr.

Så, det är mitt val. Och nu behöver jag hjälp. Tipsa mig om småmejerier vars produkter det går att få tag på i Stockholmsområdet! Alla tips är varmt välkomna.

Vill också gärna veta vad ni tycker om Arlas satsning på att få monopol? Bryr ni er, eller är det inget ni ägnar någon tanke åt?

Idag hade DN återigen artiklar om MMA, har ni läst och vad tyckte ni? Tycker det är bra att de intervjuat personer som inte tävlingstränar, så man får den mer personliga vinkeln på sporten än vad man kanske får om man enbart fokuserar på galor och proffsfighters. Här får helt vanliga människor berätta vad det är som lockar med sporten.

Sen är det som vanligt kommentarerna. De som säger att visst, håll på med MMA ni, men avskriv er först rätten till vård finansierad av staten (signaturen “Skattebetalare”). För ni kommer kosta pengar utifrån era egna val. Hur dumt är inte det argumentet egentligen? Då ska ju alla rökare, överviktiga som fortsätter sätta i sig kladdkakor och cola, ryttare och en hel drös med andra grupper också avsäga sig rätten till skattefinansierad vård – för de kommer också att kosta pengar beroende på de val de gör. Herrejösses. Alla de som sätter sig i en bil när det är minusgrader och snö utan vinterdäck borde också avsäga sig rätten till vård. Och för att inte tala om alla som har oskyddat sex! Där kan vi verkligen snacka om egna val som kommer kosta pengar när de drar på sig någon sjukdom. Alla egna val som leder till sjukdom borde personen själv få bekosta. Eller?

Istället för att jag röker och skaffar mig lungcancer och därmed kostar pengar för att jag behöver långvarig sjukvård, så tränar jag MMA och riskerar att behöva akut sjukvård för ett sprucket ögonbryn, ett brutet ben i handen eller i värsta fall en hjärnskakning. Frågan är bara vilka som, utifrån sina egna beslut, blir största belastningarna hus sjukvården – rökare och kladdkakeätande tjockisar eller MMA-utövare.

“Alla rökare får inte cancer!” nä, och alla MMA-utövare får inte hjärnskador eller annat skoj som man kan få av vilken annan sport som helst. Tänk vilken belastning det blir hos sjukvården med tanke på alla ledband och sånt som slits av i fotboll och innebandy. Om man ska utöva de sporterna borde man minsann avsäga sig rätten till vård först! Eller hur var det nu du tänkte?

MMA är lika mycket ett eget val som fotboll. Båda sporterna innebär risker till skador, och varför skulle jag ha mindre rätt till vård än en fotbollsspelare?

Och argumenten som pratar om att det är kriminella, brottslingar, gäng och fan och hans moster som är de enda som är intresserade av MMA är helt sanslösa. Varsågod att titta fram från under din sten och se på världen för vad den verkligen är. Citerar signaturen Johan Nilsson:

Varför vågar inte DN belysa “sportens” baksida? Hur många deltagare och hur stora delar av publiken är överrepresenterade för grov kriminalitet? Hur tungt kriminella både deltar och satsar pengar på “sina pojkar”? Hur ett flertal gäng – därbland de så kallade “Black Cobras” manar fram sina medlemmar till sporten? Hur den mansdominerade machokulturen har en kvinnosyn som tagen från 1800-talet, och hur stor andel av åskådarna som kommer till galorna påtända och beväpnade? Vågar ni inte, DN?

Åh snälla, ta gärna fram fakta och information om allt det personen ovan nämnde. Jag skulle vara väldigt intresserad av att veta hur stor procent av publiken på Superior Challenge det är som tar med sig vapen dit. Sen vill jag veta hur stor procent av publiken på ett fotbollsderby det är som tar med sig vapen. Vore galet intressant att veta faktiskt.

Over and out.

Jag har aldrig slagits i hela mitt liv. Jag har aldrig använt mina händer, ben eller knän för att göra illa en annan person. Jag har blivit slagen flera gånger, ibland till blodvite men aldrig skadat en annan människa fysiskt annat än av olyckshändelse.

Igår var jag ute med mina vänner. Snabbt hamnade vi i ett bråk efter att personer från ett annat sällskap lagt upp sina fötter på våra stolar, och inom kulturen de kom ifrån är att visa fotsulorna bland det mest nedlåtande man kan göra mot en annan person. En av tjejerna från vårt sällskap ber dem ta ner sina fötter, då börjar de skrika att hon är rasist och så var bråket igång. Det förstörde väl mer eller mindre kvällen, innan det hann urarta ordentligt så kastade vakterna ut dem. Men de stod kvar utanför, skrek att de skulle vänta på oss och förbannade vakterna som hade “smutsat ner deras heder”.

Några slag hann delas ut innan vakterna kom. Det var ingen av de i vårat sällskap som delade ut något av slagen. Jag stod mest och slet isär folk för att få väck bråket. Jag tror ärligt talat inte att jag vore kapabel att slå en annan människa. Det skrämde mig rejält när min reaktion på händelsen inte var att jag blev skärrad, snarare kände jag hur det bokstavligt talat pumpade i armarna av adrenalin.

Gör det här att jag inte är en fighter? Måste man ha slagsmålsinstinkten i sådana här fall för att vara en bra fighter? Jag vill inte hamna i situationer där jag ska skada en annan människa. Men ändå går jag runt nu och bara längtar mer och mer efter att snart gå match. Det känns så väldigt paradoxalt för mig. Det är ju absolut inte samma sak att träna kampsport som att gå runt på stan och slåss. Varför vill man gå runt och provocera, bråka och slåss med andra människor? Kommer aldrig förstå varför alla dessa bråkmakare finns ute på stan, och kommer alltid försöka undvika dem i den grad jag kan.

För jag vill faktiskt inte skada någon annan människa.